Skutskjutet...

...eller är det egentligen en krökaresa till Åre med grabbarna??

Ja, jag vill ju gärna tro på det när både T. och Ace säger att dom ska upp till Åre och jobba.

Men när man vaknar 1.08, 1.58 och sedan fram till 5.03 av en MMS skörd som heter duga blir man lite osäker. Jag tänkte i alla fall dela med mig lite av atmosfären på Werséns inatt. Tydligen finns det en jacka i åre som är något samarbete med Max Hamburgare - en inbyggd burgare?...ja, jag vet inte?! Har fler bilder som jag sparar tills någon blir dum och behöver infogas i ledet igen...diiirty!

00:46

01:58 (2min innan stängning)

05:01

Någon som ser en kille som är mer sliten än dom andra två?

Deep underground !

Det här ska du bara köpa/ladda hem/sno... BRA!!
Dom kommer att husera på Space Ibiza i sommar om du tar dig dit. Det är kanske ett mått på hur bra det är också...
www.azuli.com

Tack till Mr. B !!

Mr. B har varit grym och kommit med hela tre sköna inlägg i denna blogg. Nu vill jag tacka honom för en stålande insats och hoppas att han kommer tillbaka från säsongens sista skidåk med nya fräscha tankar kring livet. Sannolikt kommer det vara samma gamla bittra B som dyker upp, men man kan ju hoppas... Kanske kommer han tillbaka och delger oss i alla fall!

Funderar på att släppa fram en riktig partyslampa med silverstrumpor här, men jag vet inte om ni kan hantera denna housebitch ännu - Vad säger ni? Can you handle it?

Puss, M

Happenings man inte kan missa...

Imorgon (eller tidigt torsdag morgon):
Bob Sinclar - House DJ supreme! Döm inte av hans senaste slisk, det här är bra skit! Som Ingrosso sa - "Någon gång måste vi alla köpa en Ferrari och då måste man ut med en kommersiell slisksörja"

Supporting act: Swedish House Mafia

På lördag:
Mr. Paul Oakenfold på Berns. Det ryktas att han värmer för en ny svensk superstar, kan det stämma??

Fuck you!

Nu är det punkt. Slut. Över. Förbi.
Jag orkar inte med att dela med mig av min energi till andra.
Jag har alltid levt enligt parollen att ge så får du tillbaks, men det är en hoax utan like.
Nu drar jag bara till mig folk som stjäl energi. Nu är det slut med det!

BASTA!

Battle of the sexes.

Att träffa någon med mer än IQ och EQ än en apelsin är fasen inte lätt, och tro mig - jag har försökt! Nu har jag hänfallit till att tro på att Neil Strauss ska lära mig något jag inte redan vet. Nåväl. Jag vill kategorisera det lite annorlunda än min käre kollega Mr.B. Jag skulle kategorisera det enligt tjejens egenskaper för jag är likadan i alla lägen vilket jag återkommer till effekterna av senare.

A.
Tjejen som är lite osäker, rätt mycket yngre än mig och på allvar väcker upp en fadersinstinkt. Siktas ofta i trakten av ett semitrendigt Café eller som hangaround i Sturegallerian. Om du är ute mycket är det dom som hovrar runt ditt drinkbord eller AMEX-kort.

B.
Tjejen som är öppen, glad, positiv och allmänt lätt att handskas med. Denna karaktär är ofta gift, i min egen ålder och kanske har barn. Träffas ofta på i jobbsituationer och därvid relaterade fester då det inte pratas så mycket om make eller barn.

C.
Den äldre tjejen som är bitter på män. Say no more. Konstnär eller lärare. You choose…

D.
Golddiggern – här pratar vi om den klassiska guldgrävaren som har en bra lägenhet, fin tillvaro och grym garderob. Detta är den mest hänsynslösa sorten av blodsugare och ger sig inte förrän du och ditt konto är slut.

Jag har dejtat alla sorter – alla med samma gamla lumpna bok av knep med olika framgång.

Tjejer i kategori A är en svår nöt att knäcka. Framförallt är det väldigt påfrestande att man inte har ett skit att prata om. Rätt eller fel, men det kan ligga lite i att man har levt ett liv som är nästan dubbelt så långt som för denna varelse. En del kompisar som har varit framgångsrika på detta område har använt sig av videon, tv-spel eller bara ren och rak sprit och "låtsas som att jag bryr mig" offensiv för att lyckas. Själv är jag en fin kille och skulle aldrig komma på tanken…

MILF:en på firman är en märklig historia. Här har jag varit och trampat runt i träsket alledes för många gånger. Men faktiskt så finns det en attraktion i att man kan känna sig som Alfa-hannen när man kommer som singelkillen som det rockar kring i deras allmänt skittråkiga nio till femliv där snoriga ungar, VAB, veckohandling på COOP, tråkiga och gamla döda äktenskap är centrala punkter. Om du visar dig lite intressant (vilket du gör genom att öppna munnen) kommer du garanterat få en resa du inte glömmer varken fysiskt eller mentalt. Jag kan säga med säkerhet att om du har anlag för att vara paranoid eller är konflikträdd är detta INTE ett alternativ för dig. Jeeesus vilka pillerknaprare det finns här!! Dejting eller vad man nu skall kalla det funkar skitbra på lunchkrogen för att senare knyta ihop säcken på firma-/branchfesten.

Pillertrillare finns det även i lärarkåren. Jäklar vilka kaninkokerskor det finns bland bittra kvinnor. (Hit kommer kategori B tjejen också förr eller senare bara så ni vet). Hursomhelst är detta ett öppet skott i och med att det ofta är helt kravlöst. Dom litar inte på dig, och kommer inte att göra det heller. Basta! Du är bra så länge du kan föra dig i sällskap med hennes intellektuella kompisar, prata belevat om turistmål med ett rikt kulturarv eller kanske ett trevligt regionalt kök som du kan någonting om. Dejten här är en framgång om du får tjejen att le och sitta bredvid dig utan att hålla pepparsprayen i handen. Det fina här är att det finns dekadens i massor om man vänder på stenen och lyckas förmedla din fina sida.

Golddiggern – jag är fan dum i huvudet som är här och rotar, men det här är ändå lite som att kissa på sig. Varmt och skönt i början och kallt och jävligt äckligt därefter. Det är alltid kul att få uppmärksamhet och avundsjuka blickar för du har en vacker dam med våldsamt sexig image på din arm. Det är det varma, sen kommer räkningen för de där flaskorna skumpa, middagarna, blommorna etc. som det krävdes för att få access till henne. Plötsligt inser man att man har pissat på sig och det är kallt och rätt äckligt att inse att man har betalat för sällskapet på ett konstigt sätt. Den här tjejen dejtar uteslutande på krogar där en middag kostar en lusing – gärna ett par gånger i veckan.

Sen finns det den där tjejen som du bara måste ha, hon som inte vet om att man kan koka kaniner, inte knaprar piller som huvudrätt till middagen som är den du vill vakna med varje morgon för att hon är bäst! Problemet är att i Stockholm faller det på sin rimlighet. Att träffa denna tjej OCH få henne intresserad utan att vara ”för på” eller ”för blasé” och sedan dessutom få henne att tänka sig att kunna gilla dig – samtidigt som du ska vara karriärist, perfekt giftasmaterial och en stabil person – är en teoretisk praktisk kunskap som i alla fall jag inte besitter ännu. FAN - jag är bitter ändå...

Mina tre budord är:

Picknick – funkar alltid på en solig dag. Finns det något trevligare?
Middag med film – Jag är hemma i köket och är bra på att kolla film och mysa. Go with what you are good at…
Mondän -Alltid rätt. Eller hur Ace?
Sprit – när allt annat går åt helvete – ge dig hän åt alla killars sista utpost. Vin, skumpa, drinkar, skakade järn. Blir inte dejten roligare då är i alla fall du det…

Larsons no-no’s

- Kolla om tjejen är allergisk, militant vegan eller liknande om du ska fixa mat eller boka bord. Det kan bli fel, väldigt fel, annars.
- Ringer hennes telefon och hon svarar är du stekt. Ringer din är du också stekt
- En Larson special är att vara ”för på”. Var inte det! Glöm hemmadejten på ett bra tag. Framförallt med kategori C och D.
- If the shoe don’t fit, go to another store” Allvarligt, ge dig i tid och gå iväg utan att känna dig som en tönt!

//Echo Charlie Lima Alpha India Delta Maze

Dejtande i stort...

Jag sitter på ett flyg på väg till London. Jag, som den prestige kåta lita rövslickaren jag är, sitter i business class tillsammans med alla andra prestige kåta ungtuppar. Jag som alla andra sitter med grav och sammanbiten min och jobbar på min laptop och försöker ge sken av jag är förbannat busy och utan mig skulle nog inte jorden klara sig många dagar minsann. Jag sitter dock och skriver en massa ordbajs till en blog, min slutdestination är inte heller glassiga London utan Englands största finne i röven Luton, där jag tillsammans med vårt systerbolag ska jobba med ett, till stor del på grund av mig faktiskt, totalhavererat IT-projekt (att jag jobbar på ett IT-projekt i sig är ett gigantiskt mysterium..det finns senildementa tanter på långvården som kan mer om IT än jag) och anledningen att jag överhuvudtaget sitter här är för att jag jobbar för ett flygbolag och jag är ganska övertygat att det sitter nån bakom mig som nog är betydligt viktigare för mänsklighetens framfart än jag. Förmodligen stackaren som sitter vid fönstret på rad 33 och snart inte har nån hörsel för att han/hon(politiskt korrekt av mig eller hur..) sitter tre decimeter ifrån en turbin som roterar med 10000 varv i minuten.

Jag tänkte skriva om ämne nummer tre. Dejtupplägg och dejter överhuvudtaget..Jag skulle vilja hävda att det finns två huvudtyper av dejter. Denna uppdelning gäller huvudsakligen killar skulle jag vilja påstå...Typ Ett dejter är där man faktiskt är genuint intresserad av personen i fråga och därmed inte har som huvudsyfte att få ligga på kortast möjliga tid och Typ Två dejter är då förstås dejter där huvudsyftet är att få ligga på kortast möjliga tid. Det vill säga komma från den vänskapliga hej på dig kramen till bingen på allra helst under en timme...El Classico av typ 2 dejter är den legendariska ”Ska vi inte vara hos mig och kolla på en Hugh Grant rulle” dejten. Om en tjej inte har förstått att om killen första dejten envisas med att träffas hemma hos honom och har ett budgettak på 50 spänn som ska räcka till en DVD och en påse godis, inte fattar att sex är det primära syftet, måste vara lika naiv som ett dörrhandtag. Berättar inte mammor om detta för sina döttrar?? I princip har grabben tänkt få sig ett billigt skjut för femtio spänn. Om jag nånsin får en dotter är detta bland det första jag ska hjärntvätta henne med..Ber en kille om videokväll hemma hos sig = Be horbocken dra oändligt långt åt helvete och be han köpa en toarulle och en rejäl portion handkräm för sina sura femtio kronor istället.

Tänkte då istället ägna mer tid åt att berätta om dejter där man verkligen är intresserad av att det ska bli nånting. Inför en dejt med den tilltänkta vill man förstås vara killen i hennes drömmar. Och även om det visar sig att hon inte var så himla intressant så vill man ändå ge ett starkt bestående intryck. Som min Uber Streber till Finansmupppolare en gång sa..”Livet går ju faktiskt ut på att bräcka alla andra..”. Detta kräver förstås planering och originalitet. Första dejten borde man kanske vara aningens återhållsam för att inte verka vara en fullständigt desperat galning och hålla sig till ett glas vin på ett soft ställe. Men sen om allt verkar klaffa kan man vräka på och köra ”All in”. Chartra Ett plan, hoppa fallskärm ner på Kebnekaise och ha en champagnepicnic på toppen om man nu vill det. Tyvärr är det faktiskt så att intresset för tjejen har en direkt relation på ambitionen och så klart prisnivån på dejten. Inte så konstigt kanske. För min del tror jag att den mest uppskattade dejten är en överraskningsresa. Det behöver inte vara inte en resa till Hawaii, kanske inte en husvagnssemester i Sumpan heller för den delen, men bara att åka iväg på en dags skidåkning eller shopping i en annan stad är ett sjukt bra sätt att upptäcka varandra.

Det mest intressanta dock med dejtande överhuvudtaget är kameleontpersonligheten. Personligheten man visar upp gentemot hur man egentligen är.. Skulle gärna vara en fluga på väggen när ens polare ska dra igång och berätta om sig sjävla..Man vill ju så klart vara den charmiga Alfa Hanen hon har föreställt sig. Världsvan, kultiverad och charmig då man försöker till och med att få den senaste sup och steka grabbresan till alperna att låta som en meditationsresa bland Himalayas toppar. Den klassiska ”Nej nej.. inte är jag som de andra pöbelkillarna” fasaden. Något som jag skulle vilja påstå att jag är en mästare på. Det är kanske inte mycket jag är bra på men ”Dazzle with Bullshit” är nog tveklöst min största talang. Dock även för en mästare en fasad som man bara kan hålla uppe så länge.. Jag har ett lysande exempel på detta som jag lyckades med alldeles nyligen. Jag har dejat, märkligt nog för de som känner mig, en fiolspelande hjärnkirurg den senaste tiden. Uppenbarligen har jag lyckats tuta i den här stackars människan att jag besitter någon form av intelligens. Tyvärr ringde hon mig vid sämsta möjliga tidpunkt häromdagen. Hon ringde vid tiotiden på kvällen och undrande förmodligen något i linje med om jag också satt och lysande på London Philharmoniskans live konsert från Wien på P2 i tron att hon kanske skulle få dela upplevelsen med den kultiverade charmgossen hon har umgåtts med den senaste tiden. Istället dränktes hon i en orgie av könsord och en lur i örat. Hon hade dessvärre ringt precis när Chelsea gjorde 2-1 mot mitt älskade Valencia i 90:e minuten i Champions League kvartsfinalen förra veckan.. (Något jag förövrigt fortfarande inte riktigt har hämtat mig från.). Hon ringde nästa dag och förklarade att när jag dör så hoppades hon att jag skulle bidra med min hjärna till forskningen för det fanns nog en hel del att rota i.

Återigen blir detta oändligt långt men jag tänkte också ta upp fallet med tjejen man sliter som ett djur med men aldrig får..Där återigen kanske en av mina andra fåtaliga talanger kommer med i bilden..Jag ger mig aldrig. Jag träffade en tjej som hette Linda när jag gick i ettan på KTH. Jag plöjde ner oändligt med energi och, med fattiga student mått mätt, en förmögenhet på denna tjej. Vi träffades i olika perioder mellan diverse förhållanden men jag lyckades aldrig riktigt få fast kroken i den eftertraktade gammelgäddan..Jag drog till och med till med det gamla hard to get knepet och sa nej till sex i tron att det skulle få henne slutligen på fall..En vecka senare låg hon dessvärre och fladdra med benen i vädret med en annan snubbe. Har aldrig tackat nej till sex sen dess.. Den läxan har jag i alla fall lärt mig. Mitt sista hopp tändes när jag var i Kanada och gjorde mitt exjobb..(5år!!!..efter jag hade träffat henne första gången). Jag fick ett mail från henne som började med ” Hej Snygging..” och hon berättade att det var slut med hennes kille osv osv..Jag var dock tillsammans med en annan som jag för en gångs skull var lite kär i..Men när det tog slut så tänkte jag, som den envisa ärthjärna jag är, göra en sista offensiv. Dock under tiden hade hon hunnit åka till Thailand, träffa en FJORTON år äldre jävla amerikan och flytta till Singapore. Märkligt nog så korsades våra vägar igen bara för några veckor sen. Hon var hemma i Sverige en sväng och vi sågs över en fika hemma hos henne i Uppsala med hennes numera femton månaders förbannat jobbiga son. Traditionsenligt när gamla dejter träffas så försöker man överträffa varandra med hur fantastiskt man har det..Hon inledde en stenhård offensiv om hennes glassiga hemmafru lyxliv, det härliga vädret året om och förstås mycket tjat hur magiskt det är med den ylande lilla bajsfabriken som kravlade kring hennes fötter. Jag kontrade förstås med att berätta om ett liv i sus och dus. Min tvåa förvandlades lätt till något i stil med ett mini Versailles, hur jobbigt det är att Prinsessan Madeleine inte kan sluta terrorisera mig om nätterna med erotiska telefonsamtal och att jag förövrigt var rätt sugen på att köpa en helikopter och en egen Söderhavsö. Kort sagt, skulle jag vara lyckligare skulle förmodligen mitt huvud explodera. I stridens hetta försökte jag dessutom dra till med några låga slag under bältet med diskreta hinter om hur mycket viagra kommer det inte behövas om bara några år och om hur mycket kommer hon inte längta hem till hederliga helylle Sverige när barnet växt till sig..Vill hon inte trots allt att hennes barn ska bli svensk.. Så klart är det ingen av oss som gick segrande ur striden utan vi gick bara förnöjt åt var sitt håll och vi att vi skulle hålla kontakten för det var sååå trevligt att ses igen..


Ehh..alltså för att bara sammanfatta detta epos till bloginlägg efter att ha läst igenom det ett par gånger så verkar tyvärr sensmoralen av det hela vara följande: Lägg inte mer än 50 pix och en påse popcorn på en brud för det verkar finnas blåbär därute som plöjer ner 10år och en mindre förmögenhet för att få absolut ingenting förutom den smärre bieffekten att de förvandlas till bittra, hämndlystna as..Grattis.

Jag tänkte som avslutning göra en sån där plus och minus grej på slutet som jag sett är poppis bland bloggare.

PLUS: Har nån testat den nya Gillette rakhyveln? Köpte den igår och rakningen blir som en smekning med handen. Hela mitt ansikte är nu som en enda stor bebisrumpa..Fantastiskt!

MINUS: En till jävla läkarserie så välter jag Nackamasten…Behövs det verkligen Grey’s Anaomy, ER, House osv osv…Försöker Sveriges TV kanaler hjärntvätta alla att bli läkare. Droppen var när nån idiot på TV3, som är ett stort jävla slöseri av jordens syre enligt min mening, flyttade Prison Break från kl 21 till kl 22 till förmån för ER. Därmed som världens kvällströttaste person får jag sitta med en gaffel i låret på måndagkvällar för att kunna följa min favorit serie. Jag väntar som sagt fortfarande på att Steven Spielsperg ska få tummen ur och göra hjälte dramaserien ”THE ENGINEER” så att vi stackars hårtslitande nördar får lite cred nån gång..

Ha det Gott..

Kram

Mr B.

Högtryck på T.

Vem är det som är sänkt av Citadon, våldförd på halsen och pratar ungefär som Harry Schein efter två helrör Cutty Sark?

Stackarn mår inte bra! Nu ska jag skicka hem det lilla livet tror jag...

Svenska Sommaren: Sedelärande Historier #2

Det är vecka 29. Gotlands byhåla numero uno visar sig från sin bästa sida. Solen skiner, rosén flödar och folk är generellt packade redan klockan 16. Som en bra utplaning på detta tänker man såklart att en middag med lite tjusiga damer och sköna killar kan vara kul om man bor på en båt. För Er som har varit i Visby Gästhamn är det kanske inte en ovanlig syn att det är lite stök på båtarna sådär runt 22 tiden på kvällen, och att det konsumeras en hel del vin där med.

Det är t.ex inte en så bra idé som newbie nere i båtträsket komma på idén att man vill bada. Det gör man vid Kallis, Tofta, Snäck...ja, egentligen överallt UTOM i hamnen. Skälet till det är att inte alla tycker det är nödvändigt med att anamma latrintömingsreglerna. Jag vet två som fick denna briljanta idé förra året. Det gör dom nog inte om. Sen har jag hört att det hände funky saker i vattnet utanför kallis oxå, men det är en annan historia.

//M

Svenska Sommaren : Sedelärande historier #1

Det är tidigt som fasen en söndag morgon en varm sommardag. Gatsoparna gör sitt bästa för att reda ut gårdagen runt stureplan. Den klassiska walk-of-shame paraden har börjat och folk med sina partykläder och glansiga ögon börjar beträda gatorna.

I Humlegården är det fortfarande väldigt lite folk och det är nog få som ser att under ett träd ligger det en kille och sover sött. Plötsligt vaknar han med ett ryck ur sitt fyllerus. Jävla fågel - sno inte min hamburgare ELLER mina pommes!! Även om dom är kalla! Sakteliga inser han sin belägenhet och samlar snabbt ihop sin skadade prettoimage och flyr till sin kumpan på Kommendörsgatan med skammen släpande i hasorna.

Seasons Greetings, summer is here!

Läskiga minnen

När jag var 11 släpptes bomben i min djupt okunniga värld av musik som ditills bestod av Secret Service och Falco. Här kom två tyska töntar som fångade alla tjejers uppmärksamhet, och därmed tvingade dom med obönhörlig kraft in mig i detta äckliga träsk av tysk smörpop. Inte nog med det - dom släppte 3 album till som det kom Trackshits ifrån! Inte konstigt att man är skadad...

Dance 2 Trance

Som gammal hangaround på Pitch Records kommer jag väl ihåg när denna släpptes. Kanske ett av de hetaste släppen under 1992 och jag kommer ihåg första gången jag spelade den på ett dansgolv. Extas eller fylla, vet inte. Men det var ös!

Enjoy!

DEF JAM - Klassiker #1

Ett par dagars blogguppehåll.

Det har gjort mig gott att se denna helg explodera i sol och värme. Det luktar golf i luften...
Den 11-13 maj smäller det bokstavligen i skogen utanför Hallstavik. Årets hardcore golftävling går av stapeln! Förra året förlorade Larsons lag med 1-11 mot Winter & hans pöbel över 90 hål (5 rundor). Detta kommer inte att hända igen. Nu gäller det bara 4 rundor, inte 5...dessutom ska jag slå ett par bollar innan helgen denna gång. Om inte det hjälper ska jag fixa laxermedel till Winters team. Oops, det kanske inte var så smart att delge här...

Veckans humor so far är http://www.fullur.is/drasl/063.wmv . T. funderar seriöst på att köra detta i Sthlm. Men han vill sin vana trogen bara vara med om han får filma.

Nu ska jag mentalt förbereda mig och sedan till KTH-hallen och slita lite.

Puss

Tragikomiskt

http://www.thedancedivision.com/video/index.php?file=2

I rest my case.

/M

Friday, fucking friday

Larson har ont i huvudet. Larson har en del att göra. Larson delar med sig av en krönika av Emma Wiklund som ni nog tycker är rätt träffande - för vem gillar den nya doften av stureplan? Läs den på http://www.stureplan.se/articles/4729/

Back to the computing...

Und now to somesfing kompletely different…jaa?

Stackars Mr. B. Verkligen.

Själv inledde jag min bilkarriär med att göra ett fientligt övertagande på mina föräldrars Mitsubishi Colt modell 1989 som tyvärr inte var av den sååå coola GTI modellen, men den gick enligt min dåtida standard rätt okej i alla fall. I alla fall tillräckligt okej för att jag skulle kunna bli av med körkortet, krocka, bli krockad samt köra den av vägen från både snö och grus. Helt enkelt saknade jag respekt för den stackars bilen som säkert inte var byggt av ett gäng underbetalda japsare för att klara min omilda behandling.

Vill minnas en speciell sommar efter att jag hade tagit körkort då jag och min landetkompis gasade runt nejden ovanför Norrtälje och var traktens bad boys (trodde vi i alla fall). Ascoola Rayban Wayfarers, stereon på HÖG volym och bokstavligt plattan i mattan i alla lägen. Grusvägarna runt ikring gick inte säkra helt enkelt. Inte folket som bodde bredvid dom heller. Den enda trösten är att det var en torr sommar, så dammet som drev in över dukade bord och trevliga trädgårdsstunder när rallyt kom till orten också fungerade som en perfekt ridå för att slippa nummerplåtsavläsning. Vidare var den av vägen ett par gånger, men det är preskriberat nu och mina päron känner fortfarande inte till det.

Sen kom ljuset – jag fick min första firmabil. En inte så cool Volvo. Som tur var jobbade jag då på ett företag som var bra på det där med billjud, så jag tog ut allt det värsta som fanns och kittade min silverfärgade svenssonbil. En av teknikerna kommenterade sarkastiskt ”är det inte meningen att det ska låta mer inne i bilen än utanför?” Vad han sa mer hörde jag inte, eftersom jag skruvade upp volymen.

Detta är en mörk period av mitt liv så min psykolog har avrått mig från att gå djupare in i volvoträsket utan fokusera på det positiva Bayerska arvet istället. Mr. B ylar någonting om ett fantastiskt ljud när han startar V6:an – men allvarligt talat tror jag att rosten kan ha nått antingen hans motorblock eller trumhinnorna. Har man hört startmotorn dra igång en motor från Bayrische Motor Werke ryser man ner i tårna. Inte den där skräckfyllda rysningen som från en Alfaägare, utan som att alla knackwurstar spelar i en fantastisk harmoni…
Nu är jag inne på min andra tysk, om än denna gång gubbigt oxfordgrön med ljus klädsel, men är sjukt nöjd överlag. Försöker nu bara glömma kostnaderna för att ha denna bil. Privata pengar svider mer än på företagsbilar. That’s a fact.

Det är som att gå på en italiensk restaurang – du får en flyktig sensation som snabbt går över i att frutti-del-maren kanske inte var så hundra i alla fall. Tacka vet jag Schweinsaxe med en portion Sauerkraut – där vet man att man blir mätt…länge!!

//Dr. B. Eamer

Min blodsugare till Alfa...

Tänkte göra ett inlägg i tema 2 Bayerskt vs Italienskt.

Trots 30års ålder har jag bara erfarenhet av två bilar som ägare. Jag räknar inte med den strida ström av Sossekontainrar som mina föräldrar har ägt genom åren. Mina päron är dessvärre lika intresserade av teknik som jag är av pingisbollar. Man kan undra om inte jag är brevbärarens son ibland med tanke på att det är inte många minuter om dan min TV inte står inställd på Discovery Science..(åter igen ett obehagligt nörd inlägg från mig..känner att jag måste skärpa mig..).. Hur som helst..

Min första bil var en solblekt Ford Fiesta 1.1L ”fun” från 89 extrautrustad med mögel på taket. Pajasen på Fords marknadsavdelning som fick snilleblixten att lägga till epitetet ”fun” skulle jag gärna säga några sanningens ord till.. Den hade 54 livströtta hästar varav hälften nog var stendöda när jag köpte eländet. För var man fler än en i bilen så fick man be en stilla bön i varje uppförsbacke och om man fick upp den i över 100 blås så fick man ta fram en megafon om man ville växla några ord med personen bredvid. Dock så var Fåården en tappar liten rackare trots att jag negligerade den helt och hållet under de två år jag hade den. Tvättad blev den när det regna och jag fyllde på lite olja vid några sällsynta ögonblick av generositet. Jag körde den till alperna två gånger. Ett varv runt Spanien och Frankrike. Och den hängde även med över till England till Glastonbury popfestival utan att ens så mycket som ett litet klagande rossel. Dock till slut så blev jag lite less på att ständigt bli omkörd av snorkiga minibrats på EU moppar längs Karlavägen. Och när medresenärerna frågade om det var OK om de tog på sig en papperskasse över huvet när de åkte genom innerstan så kände jag att det var dags att se sig om efter nått annat.. Så när min ekonomiska situation tillät så valde jag att köpa bilen som jag alltid velat ha. En Alfa Romeo 166 V6 3.0. Ett Italienskt fullblod med allt vad det innebär..Passion, Skönhet, Glädje och en rejäl portion Misär…När jag körde hem Alfan första gången och ställde den bredvid Fåården kändes det som om jag brädade min ständigt trogna hustru till förmån för en Italiensk lyxhora (mycket gnäll och sjukt high maintenance..men när man väl får åka, jädrar vilken resa). Alfan har jag kvar än och den envisas med att krångla så fort den får tillfälle och slukar i sig mer soppa än en jävla rymdraket. Och när den hade en riktigt dålig dag så bestämde den sig för att i sann Al Quaida självmordsbombar anda spränga sig själv så jag fick byta hela motorn. En vuxen man grät som ett barn den dagen kan jag avslöja... Dock när jag vrider om nyckeln och V6’an sjunger för mig som en Pavarotti i högform på La Scala så är den italienska lyxhoran värd varenda spänn. Och tjejer, feel free att åla er över huven när som helst..var lite försiktiga med lacken bara. Håller fortfarande på och betalar av motorhaveriet.

Kvällens tema -

Kan meddela att kvällens bloggtema kommer att vara en euforisk diskussion om italienskt vs. bayerskt när det gäller bilskrällen.

Se fram emot det - på riktigt!

//M

Bildbevis...

Fokuserad kille, god efterrätt...

En dag i mitt liv...

Någon som inte gillar tidigare inlägg?? Jag sa ju det!!

Mr. B har börjat strålande med ett tema som ligger mig varmt om hjätat. Att prata om mig själv alltså!!

Till skillnad från Mr. B har jag inte en riktigt lika kvalfylld tillvaro, men i vissa lägen inte långt ifrån. Mina dagar har blivit betydligt mycket slöare sedan jag träffade Tobbe. Konstigt nog har han fått mig att gå i någon symbios med honom som liknar tjejers synkning av menscykler. Sjukt jobbigt att någon kan få en så odisciplinerad ibland, och så pepp ibland. Jag bor alltstå ute på vischan i Täby. Så när tuppen gal eller grannen slår på sin badkarskran (oftast det sista) vaknar jag. Detta brukar inträffa någon gång vid 8-tiden på morgonen. Jag kan lugnt erkänna att den enda gången jag har ställt väckarklockan det senaste året är om jag har något felbokat möte eller att något flygbolag ska frakta mig någonstans. Efter att ha lärt känna Mr. B funderar jag på om inte tåg verkar vara det rätta valet framöver. Bil är det inte i alla fall. Mer om det i senare tema...

Jag har nu senaste halvåret skyllt en del av min dåliga disciplin på att jag undviker att sitta i köerna på morgonen, vilket är en fullt legitim anledning som verkar ha gått hem hos de flesta.
Hursomhelst kommer jag oftast sjukt trött och lite smågrinig till grottan på Grevgatan vid 9.30 tiden eller så och chansar alltid på att öppna dörr två till källaren. Det är som att välja dörr i något frågesportsprogram - Lucka 1 & 3 är tvättmedelsdoft alternativ en rätt neutral doft. Torsdagar kan det vara 50/50 mellan en kraftig sopdoft eller att man möter en skitig hantverkare i dörren som gör en ännu grinigare. Det är dörr 2.
Väl på kontoret brukar jag vara ensam fram till lunch eller åtminstone till klockan 11, då min brother in arms dyker in på sjukt bra humör - han har flickvän, det har inte jag.
Jag blir på ännu pissigare humör över att jag inte åt någon frukost, han berättar om en fantastisk natt osv. I dom lägena älskar jag Excel eller bara aftonbladet.se...

Efter lunch har bitterheten ofta lagt sig och jag känner utförsbacken komma smygande. Det är oftast då jag är på - helt sjukt att mina dagar kan bestå av så lite riktigt kreativ tid...
Nåja, det är nu T. växlar upp också. Det är nu det blir Housegrottan av hela kalaset och en skön stämning infinner sig. Jag är inte lika pretto som min broder så jag får ofta höra om någon obskyr minimal smutsig techhouselåt som han hittade i hörnet på Beatport igår. Excel igen...Ibland ringer det en kund oxå. Då är det fest - eller kaffe om jag hittar kopparna och framförallt vill komma nära dom. Diskning är inte vår passion i grottan om man säger så.
Allvarligt tror jag att vi skulle behöva lite kvinnlig fägring på kontoret. inte ur samma synvinkel som Mr.B, utan för att tona ner vår fantastiskt grabbiga jargong. Det blir så mycket konstiga diskussioner. Men jag tvekar - Jag är lite orolig för att vi ska förstöra det lilla livet.

Nog om detta. Nu ska jag fundera på vad jag egentligen vill göra med mitt liv. Reklam kan man ju inte leva på. Verkar ologiskt. Kanske ska börja skruva flygplan på Öfre, funkar det?

Puss / M

Mr B's första inlägg..

Hejsan,

Tänkte börja med tema 1… En dag i mitt liv.

I de flesta fall en ganska deppig upplevelse som består av att kliva upp innan de flesta byggjobbare har ens funderat på att räcka sig efter väckarklockan för att påbörja min dagliga expedition till Arlanda. Jag envisas med att ta tåget till jobbet för att jag är alldeles för snål för att ta min bil. Min bil kommer jag berätta om vid ett senare inlägg, men likt Mats pärla så gör den sitt yttersta för att ruinera mig så fort jag vrider om nyckeln. Väl framme så möts jag av mina kollegor, oftast väl samlade kring kaffeautomaten. De är alla minst 12 år äldre år än jag vilket medför att vi knappt har ett smack gemensamt, förutom att vi är alla flygnördar av den allra högsta graden. Något vi alla dementerar envist förstås. Detta genomskådas dock snabbt när någon av oss kommer, dränkt i svett, ångandes nedför korridoren och ylar över att det står nått sällsynt ryskt härke nere på rampen, varav resten av gänget kastar sig handlöst i närmsta bil för att få sig en titt på rariteten. Oftast dock, i och med åldersskillnaden, får jag finna mig i att få uppdateringar på allt ifrån detaljrika förklaringar kring symptomen på den senaste dagis-ebolan som deras snorunge har lyckats bli smittad av, till rafflande berättelser om konstbevattningssystemens magiska värld.

Mitt kontor ligger bakom en hangar med en bedårande utsikt över en taxibana med betryggande avstånd från, för deras del, alla flygvärdinnor. Vid sällsynta fall är jag dock nere vid gate vid avgång för ett av våra plan och de stackars flygvärdinnorna tror nog inte att det är ingenjörschefen himself som går med knogarna släpandes längs gången och dräglar som en rabiessmittad bulldog, utan är nog mer benägna att tro att det är nått peddo som ska med till Thailand. Efter en oftast allt för lång dag på jobbet så har jag samma expedition hem varav jag sen antingen går och finslipar formen inför Beach 2007, åker vattenskidor (förövrigt en helt idiotisk sport att hålla på med om man bor i Norden) eller går hem och käkar absurda mängder Corn Flakes framför Prison Break.(att man tycker att en av livets stora behållningar är att följa arton avsnitt av ett gäng killar som gräver ett hål är faktiskt lite oroväckande). Nu när ni har läst detta (om ni mot all förmodan har orkat läsa så här långt) måste ni tro att det är ett under att jag inte har hoppat från närmsta bro..Hur konstigt det än låter så älskar jag mitt jobb och njuter verkligen att få jobba med något jag är så, bedrövligt nog, sjukt intresserad av. Plus att även om mina kollegor inte ligger högst upp på listan på de jag ringer en lördags kväll så kommer vi sjukt bra överens… Flygnördar är vi ju trots allt allihopa...

Tänkte, även fast jag märker att detta håller på att bli hysteriskt långt, berätta om mitt liv när jag inte sitter och vädrar min bitterhet ute på Arlanda över hur orättvist det är att piloterna får steka så förbannat mycket. Jag får väl säga att festa är helt klart en favorit hobby om man nu kan kalla det så. Favorit hak är Anglais..Soft ställe där man slipper prova på livet som packad sill och även Hotellet är bra så länge det där förbannade mähäet till DJ kan hålla sig i schack. Solidaritet funkar också framåt småtimmarna..Så länge vakterna kan hålla sig från att slänga ut mig på grundlösa anklagelser som att jag skulle vara för full..Inte jag inte..Till skillnad från resten av världen så hatar jag dock lilla baren på Riche. Förstår verkligen inte varför folk går dit. Musiken består av sån musik som Tobbe gillar som förövrigt spelas så pass högt att man omöjligtvis kan umgås. Som parantes kan tilläggas, att jag enligt Tobbe, har jag utan tvekan världens sämsta musiksmak.. Bara för att jag helt öppet kan erkänna att jag tycker att Vengaboys är skitbra..Ja ni hörde helt rätt JAG TYCKER VENGABOYS ÄR HELT OSANNOLIKA JÄVLA MUSIKGENIER!!..Skönt att jag äntligen fick jag det sagt..Tänkte dock vara lite mer specifik och berätta om min senaste helg och en diskussion jag hade med en tjej på Spy Bar av alla ställen. Efter ca två minuter av stela artighetsfraser då vi mest kom fram till att vi nog skulle hata varandra, gjorde hon ett smärre lappkast och förklarade stolt att hon nog skulle kunna få vilken kille hon ville på hela stället. Jag tyckte dock att det är fascinerande att tjejer inte har fattat detta. Jag försökte förklara för henne att detta knappast kan klassas som någon form av bragd. Vilken tjej som helst, som inte allt för mycket liknar en krockad bil i fejjan och har hyfsade lökar, brukar knappast få slita ihjäl sig för att få ligga om de nu känner för det. Snarare om alla tjejer tänkte som killar så skulle man knappt kunna knalla utanför dörren för att handla en liter mjölk utan att slita med sig nått hem. (Inte alltid en god egenskap kan tilläggas både jag och Tobbe försöker fortfarande hämta oss från en upplevelse som internt mellan oss har fått kodnamnet ”The Night of the Beasts..”) I fyllan försökte jag vidare utveckla konceptet med vilken fantastiskt värld det skulle vara att leva i. Hela kroglivet skulle bestå av ett jädra hallaballo i garderobskön och man skulle vara hemma innan tolv utan att ha bränt två lakan i onödan. Dessutom så skulle man kunna ägna nästa dag åt nått vettigt, som att umgås med sina kompisar utan att vara helt radiostyrd, istället för att ligga hemma och stirra i taket som en lobotimerad guldfisk resten av helgen. Dessvärre köpte hon inte konceptetet. Ibland verkar det dock som om världen är lite på väg åt det hållet. Mycket tack vara det porrskadade åttiotalisterna i och för sig. Har bland annat en polare som bestämt aldrig ska gifta sig och påstår att polsk städhjälp och Spray Date fyller funktionen billigare, bättre och framförallt mer bekymmersfritt än vad en fru någonsin skulle göra. Dock så är jag en sån jubel idiot som tror på kärleken, men ibland är man benägen att tro att hans lösning kanske inte är så dum. Känns som jag ska sluta vid denna tanke innan jag säger fler idiotiska saker och så får ni gärna komma och smutskasta mig med kommentarer om min ignorans inom musiksmak och min hjärnkonsistens i övrigt för den delen

Ha det så gott och Tackar för denna gång..Ska nu sätta mig ner och kolla på mitt favvo lag Valencia spöa Chelsea i Champions League.

/Mr B.

Ikväll smäller det...

Hej mina fjuniga adepter!

Helgen var soft som det ska vara på Påsken.
Spenderade fredag och lördag med familjen, söndagen med familj två hemma hos Torvid och sedan var jag bara hemma och softade med S. igår.

Ikväll är det Premiär Grand Cru!! Mr. B lanserar sitt första, lätt bittra inlägg här på bloggen. Kolla in efter klockan 19 så får ni se!!

Puss!

Bloggare X !

Bloggare X (TaaaaDaaaa!!):

Mr. B kanske vi ska kalla honom hädanefter. Jag överlåter en del av presentationen till honom själv, men en snabb översyn ger förjande -

Mr.B är kanske den mest bereste karaktären och vivören inom flygindustrins gråa bakgård. Mannen spenderar sjukt mycket tid över att kontemplera över sitt öde sittandes i en hangar eller liknande, gärna i sällskap av någon belgare som är så tråkig att klockorna till och med går baklänges. För att saken skall spetsas till kommer gärna Mr.Bs antagonister - piloterna - förbi och tråkar honom. Mest för att det är kul.

Privat är han självutnämd häradsbetäckare och obotligt partyproffs - det är bara det att han är förbannad med en sjuk otur. Målsättningarna för lördagarnas bataljer är alltid solklara och man kan INTE lita på att Mr.B ska vara din wingman i jakten på tjejer. Han drar vid första vittring. Det kan du lita på.

Blogging from the den...

Påskhelg => massa mat => mycket mätt Larson.
Klarat av familjegrejerna igår och idag, och imorgon blir det grill med min andra familj - mina vänner! En del som inte kommer eller kommer att komma dit, men i alla fall...

Tänkte ta tillfället i akt att presentera tilltänkta ämnen för mig och gästbloggaren -

1. En dag i mitt liv
2. Mitt bästa dejtingupplägg
3. Tur - Jämnt fördelade svallvågor Vs Ödeläggande Tsunami
4. Bilar - Bayerskt Vs Italienskt

Vid sidan om detta kommer det nog in lite annat - kanske på begäran av Er kära läsare.
Imorgon kanske jag presenterar Bloggare X också. Vilken fin bild jag har.... ojojoj!!

Natti Natti!

In the game again!

Äntligen - febern är över och då var det full rulle igen!

Skällde ut min optiker efter noter nyss. I am back in full force!
När jag ändå var på gång ringde jag och jagade på min bilmeck som har bayernmobilen.
Lyckades pruta ner hans prislapp med 5000 ex.moms. Är säkert fortfarande lurad, men det känns i alla fall rätt bra. Nu väntar jag på att pappa ska komma förbi och följa med mig till Rosersberg. Inte så mycket som bodyguard, utan jag behöver någon som kör hem den andra bilen från bushen. Hoppas att dom har gjort ett bra jobb med den bara och att den kommer att gå i många år nu. Gärna felfritt!

Imorgon kommer jag att börja droppa lite ämnen som kommer att tas upp av mig och gästbloggaren under nästa vecka. Se fram emot det...

//M

Running around in my brain...

Scary. Andra natten med 39 grader och überfrossa. Jag har trist som fasen och insomnia...

Feberfrossa...

Fan vad jag hatar att vara sjuk! Inatt hade jag febertoppen, lyckades komma upp till 39,5 eller 40. Riktigt tungt och framförallt mycket svettigt.
Dessutom blir jag så sjukt borta av att ha feber. Jag blir yr och helt sänkt redan vid 38,5 - tänk då hur jag blir vid 40... sjukt enkel att ha att göra med och lättstyrd då jag ligger och gurglar i någon hög.

Ciao

Monday, bloody monday!

En ny vecka. En kort vecka..
Jag har varit på landet i helgen. Har sovit konstant känns det som, i alla fall när jag inte gick omkring och var manlig med en motorsåg i handen.
Ändå är jag trött och helt slut i kroppen. Vad beror det på?
Någon som har lite tips på vad jag ska göra för att bli piggare?

Har hittat en gästbloggare som är hysteriskt rolig. Närmare presentation kommer sedan. Siktar på att kanske köra veckan efter påsk. Det jag saknar nu är ämnesförslag till denna bloggbattle.
So - Gimme the loot, y'all!!

Break ya' neck!!

Tack S. för en kul kväll med Busta Rhymes på Berns!

//M