Tänkte avsluta mitt gästbloggande med det tredje och sista ämne Tur - Jämnt fördelade svallvågor Vs Ödeläggande Tsunami
Jag har på gott och ont, till skillnad från Mats, antingen ett sånt flax att tom Alexander Lucas skulle skämmas eller som Tobbe så väl uttryckte det ”En tsunami av total katastrofal otur”. När det smäller så smäller det ordentligt, åt båda hållen..Ofta så kommer dessa vågor i tät följd med en abnorm amplitud vilket kan vara aningens påfrestande..Saken brukar inte heller göras bättre av att man har en kompis som heter Tobbe.
Bara som ett exempel så kan jag nämna helgens resa upp till Åre. Jag hämtade upp Ace och en bedrövligt bakis och förvirrad Tobbe kl 0630 i torsdags morse för att åka ut till Arlanda för att ta 0830 flyget till Östersund. En ganska okomplicerad manöver kan tyckas. Väl vid gate fick vi besked att planet hade teknik och flygningen var inställd. Jag började genast ana oråd och jag kände hur oturs tsunamin börja samla kraft ute till havs..Vi fick sedan beskedet att nästa Östersundskärra var överbokad så att vi skulle få nöjet att flyga till Sundsvall för att ta buss därifrån till Östersund. Alla dessa besked levererades, traditionsenligt på SAS, av en bitter, övergödd truckflata. Sundsvallsflygningen visade sig också vara inställd på grund av att truckflatans kompisar nere i Köpenhamn satt på sina feta arslen, klämde i sig flottiga wienerbröd och strejkade. Nästa alternativ var en åtta timmars road trip med Tobbe. Väl i bilen visade det sig att Tobbe hade skrapat upp ett grävlingskadaver från vägen, stoppat den i en jordkällare i tio år och sen ätit den rå till frukost 0615 i torsdags. Tobbe försökte skylla sin Tjernobylandedräkt på för mycket sprit och en lite väl stark chorizo på vägen hem från krogen. Om det låg någon som helst sanning i Tobbes version så borde den korvmojen grävas ner i en gruva i Norrland och dränkas i betong. Efter att Tobbe under olika former av hot lovat att hålla ner sin andning till ett minimum så kom han på nästa snilleblixt för att göra min dag om möjligt ännu sämre. Vi svängde av vid PC city i Uppsala för att Tobbe skulle köpa en Ipod adapter för 650 spänn. På så sätt kunde han enligt sin mening äntligen banka lite musikvett i huvet på mig. Fick därefter sitta i sju timmar och lyssna på vad jag mest tyckte lät som en ubåtsjakt som gått bärsärk. Jag bad snällt om ett avbrott vid femton tiden för att på P3 lyssna på programmet Christer som lite omväxling. Tobbe skällde ut mig och förklarade att Christer är en lömsk kommunistvegan i världsklass som använder sitt radioprogram som ett forum för att basunera ut sin galna hjärntvättningspropaganda. Exakt under vilken del av ”fredagsflörten” Christer hinner med att förvandla oss alla till vänsteranarkistiska veganfanatiker tyckte jag var lite luddigt förklarat av Tobbe..men det var helt klart säkrast för allas räkning om jag plågades vidare några timmar av oljudet som spydde sig ur Tobbes Ipod. 21.00 rullade vi in på Fjällgårdens parkering, tio timmar senare än beräknat och lagom i tid för att hälsa de som tagit 1900 planet välkomna till hotellet och gratulera dem för att de inte tagit ut en semesterdag i onödan. Resten av helgen var dock en succé. Hade soft vårskidåkning och tre riktigt bra utgångar utan att jag behövde skälla ut Tobbe en enda gång. Lite av ett rekord faktiskt.
Den dag som nog mest kommer till minnet som en berg och dalbana i fullständig lycka till total misär och sen upp igen var när jag för cirka ett halv år sen blev befordrad. Vid ganska nyss fyllda trettio blev jag befordrad till Ingenjörschef över en av Skandinaviens största flygbolag (fortfarande väldigt skärmande för många flygrädda som känner mig väl). Jag kände maktkänslan rinna genom min kropp..Idag Ingenjörschef, en dag Universums allsmäktiga härskare! Mamma grät tårar av stolthet, jag stod och hoppade på mitt skrivbord och joddlade osammanhängande osmakligt länge och jag bytte min hälsning på MSN Messenger till ”…So now who’s your Daddy!!” så fort jag fick beskedet. Jag begick så mycket hybris man bara kan och om det finns en Gud så tänkte han nog ”Ojojoj..Den där maktgalna Lill-Hitlern ska få käka duktigt med grus”. På kvällen skulle detta naturligtvis firas. Jag och några polare käkade middag hemma hos mig och drack som fiskar hela kvällen. Därefter bar det av till Solidaritet och jag var fullständigt katapultpackad redan då. Det sista jag minns var att jag hann beställa in en Krug Champagne för tre lax innan jag flög ut på gatan utan jacka. Där passade jag på att mopsa upp mig mot pikéstyrkan som tyckte att jag var så pass underhållande att de ville umgås lite mer med mig i sin fina buss. Det nästa jag minns är att jag vaknar upp bakis som en våldtagen iller på en gummibrits i en fyllecell inrullad i en filt som det stod Kronobergshäktet på… Efter den kvällen har min skala för bakfylleångest helt graderats om. Väl ute på gatan igen så hängde min jacka och därmed mina hemnycklar kvar inne på solidaritet. Jag gick hem till min polare Mange för att söka härbärge men han var förstås inte hemma. Det visade sig nämligen att var och fräste på nått Groggluder som tyckte det var väldigt gott med Champagnen jag hade köpt kvällen innan. Den enes olycka är den andres bröd frasen har aldrig varit mer påtaglig. Till slut kom en nöjd Magnus upp för sin trapp och var aningens förvånad över att hitta en luffare i laxrosa partyskjorta väntandes i hans trapp. Låg sen resten av dagen och våndades i Manges soffa i väntan på att Solidaritet skulle öppna så att jag kunde hämta min förbannade jacka. Dock mitt på dagen så ringde det i min telefon och till min stora förvåning så var det en tjej som jag hade velat dejta i en evighet.. Hon undrade var jag var..Jag ljög naturligtvis..Men hon berättade att hon tänkt på mig och hur roligt det var att träffa mig sist även fast det var länge sen och som grand finale..”Att jag verkar vara en kille med fötterna på jorden..”. Antingen har hon sämst självkännedom av hela mänsklighetens befolkning genom tiderna eller så borde jag nomineras i Oscarskatagorin. ”Bullshitter of the year.”
Då var mitt gästbloggande slut..Känns som jag lagt mina inälvor på bordet för att hoppas på ibland när jag har skrivit, det har dock varit fruktansvärt roligt att berätta om mig själv (mitt favorit samtalsämne som det självupptagna ass jag är) och mina erfarenheter. Sen så är det förstås tacksamt att ge Tobbe en känga ibland också..Jag tror inte det är en slump just att mitt liv går så pass upp och ner för jag vill verkligen göra allt fullt ut och hinna med så mycket det bara går under min livstid, även om det helt klart har sina för och nackdelar..
Om det nu är någon som har läst det jag skrivit så skulle jag vilja tacka så hemskt mycket för er uppmärksamhet och jag hoppas att jag har bidragit med lite underhållning i all fall.
Ska avslut med ett traditionsenligt Plus och Minus:
Plus: Mustaschkampen! Ska åter göra ett tappert försök att odla fram en stackars musche till förmån för prostatacancer. Min brorsa drog igång en kampanj i November som hette Movember då man skulle odla en mustasch under en månad och folk fick sponsra min ynkliga snigel. Detta har nu växt till en jätte satsning som heter Mustaschkampen och jag ska nu åter igen växa ut den obehagliga lilla dammtussen under snoken till förmån för denna obehagliga cancerform som kan drabba alla oss killar. Gå in på
http://www.aftonbladet.se/ettor/webb/3603_normal.html och skänk en slant!
Måste också ge ett litet plus för Sahara Hotnights konsert igår. Grymt bra! Slår dock inte Marit Bergman för några månader sen men inte långt ifrån.
Minus: SAS!! Hur usla kan man bli. Flyger med detta sk flygbolag flera gånger i månaden och jag upphör aldrig att förvånas hur usla de är. Faktiskt inte bara för att deras flygvärdinnor är en hord deppiga mjölkkossor, hela begreppet service existerar inte i bolagets kultur verkar det som. Enligt min mening är det ingen skillnad på SAS och Ryanair förutom priset numera.
Vi hörs och ses..
Kram
/Mr B.
Mr B. from som ett lamm på fisketur tackar för sig...
