Reflektion
Idag hade jag bokat lunch med en av mina kompisar från det gamla gardet.
Han har familj, gift med två barn, villa, båt, bilar och ett mycket bra jobb i finansvärlden och allt man vill ha egentligen. Ändå sitter karln och beklagar sig över ett innehållsfattigt liv - Han jobbar mycket, kommer hem och leker med barnen innnan dom går och lägger sig och sedan är det snart dags för honom att lägga sig också. Gör inget annat. Helgerna blir andningspausen, men då orkar dom inte göra någonting mer än att bara vara hemma.
Mitt liv framstår för honom som rätt glassigt. Han lyser upp när jag förväntas berätta om allt roligt som händer. Urspårningar, stureplanslivet, det obundna och smådekadenta. För mig är det blasé. Jag vill ha hans liv. Kombinationen har bevisat sig inte funka alls - gång på gång. Jag är trött på ytligheten, trött på dekadensen, trött på att inte ha alternativen som skulle ge mycket mer innehåll till en ytlig, platonisk livsstil.
Ska det vara så här? Jag hade hans liv och ville ha det andra och nu tvärt om...
Jag känner mig lurad!
2 kommentarer:
Mycket ligger i hur man uppfattas utåt. Strävar man efter att vara vara i centrum av stureplanseliten och känna "rätt" personer så är det ok att köra det rejset fullt ut. Vill man å andra sidan hitta den rätta och ha ett balanserat familjeliv så bör man nog försöka leva så. Man får nog ransaka sig själv lite för att hitta rätt.
Du har rätt såklart. Men allvarligt, jag tror inte att det kommer någon och ringer på hemma hos mig medan jag sitter hemma en lördagskväll och kollar på Let´s dance...
Tror säkert att en del ryggar för att jag är en "partykille" som känner många på ett ytligt sätt. / M
Skicka en kommentar