Jag har syndat.
Inte lite. Ganska rejält.
Det har du med.
Du har nämligen kommit hit och läser detta. Det borde ge dig i alla fall en smärtfylld kvart i skärselden. Du, jag och uppenbarligen en hel bunt människor till har fallit dit på ”Bloggifieringen” av media.
Alla gör det idag. Journalistiken som vi kände den för flera år sedan är i princip död och med den tiden när någon skjutjärnsreporter stod framför en lastbil med Che Guevara på flaket eller den filmade den något förvirrade och bortkomne irakiska ministern som hävdade att ”inga utländska trupper finns i närheten av Bagdad”. Borta är journalisten som petade upp en kamera och mikrofon i nyllet på den viktiga personen när det verkligen hände något. Idag rapporterar någon som kallar sig journalist att någonting har hänt, skriver ett kvällstidningsdjupt reportage om det och sedan skriver samma person eller kollegan en spalt vid sidan om där dom ger uttryck för sin högst personliga åsikt om vad han just skrivit om. Skitjournalistik är vad det är.
Lika dåligt är det när ultraradikaler som Janne Josefsson får för mycket spelrum som en av de få kvarvarande granskande journalisterna. Det sjukaste måste väl ändå vara att Alex Schulman nu sitter i TV8 och gör ”kvalitets-TV”. Häromdagen sitter karln i TV-soffan och röker. I och för sig kan man förstå anslaget när man hör att det är en ”rökfri” cigarett och inte skadlig för omgivningen. Det patetiska kommer in i bilden när Resumé eller Dagens Media sedan kommer på att hans fru Katrin faktiskt, av en slump, råkar ha PR-uppdraget för just denna rökfria cigg. Vad fan hände med journalistens integritet? Är Schulman journalist förresten? För 3 miljoner bloggläsare är han uppenbarligen det – eller är det "nöjesinslaget" av att ha honom i rutan, skärmen eller i tidningen som gör att han är där?
Är det månne en effekt av bloggevlolutionen, eller är vi så instängda i våra åsiktsyttringar att vi när oss på en provokatör som vi kan hålla med när det passar?
Blogg.se har 250 000 svenska bloggare. Blogspot har säkert det dubbla. Finest och en hel del andra communities samt andra mediahus har en hel del till.
Vad består då dessa bloggar av? Vissa bidrar med insiktsfulla bidrag till olika debatter och reflekterar olika vinklar på aktuella ämnen eller specifika intresseområden vilket jag tycker är mycket bra! Det mesta annat får man se som att det faller in under kategorin ”Underhållning”. Med det menas att man har chansen som ”vem som helst” att få mamma, pappa och dina 15 vänner att läsa dina mindre insiktsfulla och ofta horribelt författade meningar om saker i din vardag. Detta författas ofta som jättelånga SMS - skrivna med förkortningar, särskrivningar, felstavningar och andra språkmässiga fadäser.
Nu tänker ni:
”Men vad fan! Han sitter ju och skriver detta i sin blogg! Vilken idiot.”
Må så vara, jag kanske inte har mycket mer att säga än någon annan av dessa 500 000 bloggar som varje dag pumpas fulla med smörja. Men jag reflekterar över detta i alla fall, och det borde du med göra. Vårt mediaburna och mediaberoende samhälle håller på att urholkas av oss själva – en halv miljon svenskar som till största del uppenbarligen inte skriver så väl som de trodde. Papperstidningar som sysslar mer med reportage av andras nyheter och bloggliknande spalter av proffstyckare som berättar om det som berör det svenska folket - melodifestivalen!
Varför har Aftonbladet så många fler läsare än DN? Är det kanske för att Aftonbladet är entertainment? Är det någon som vet att ryssarna har val? Vad händer på Kuba nu?
Vet du?
